Lillasyster var till tandläkaren idag. En tand skulle bort o göra plats för kommande nötter. Då hon haft trista erfarenheter av denna yrkeskategori bestämdes det att hon skulle försättas i annat, mera hanterbart skick. Hon skulle, grovt sagt, sederas.
På lappen vi fick hem inför detta besök, som förklarade hur det hela skulle gå till, varför o eventuella bi-o efterverkningar stod det att hon kunde få bl.a. minnesbortfall. Vad man kunde hoppas skulle falla bort ut hennes minne torde vara själva tandläkarbesöket då tanden skulle dras ut, vilket också stod på lappen.
Det blir sällan som man tänkt. Damen minns nu hur hon skrek o försökte värja sig mot tandläkaren, bedövningssprutan o att det gjorde ont. Ungefär just det man hade kunnat hoppas på att medicinen skulle få henne att glömma bort.. Vad hon däremot har glömt är att hon hälsade på mig på jobbet, visade den utdragna tanden, lånade böcker o vilade i soffan.. Det som inte gjorde något att hon kom ihåg. Vid nästa besök hos dessa kvacksalvare må jag påminna dessa om detta att medicinen tar lite si o så på denna lilla fröken. Eller så är det något som Flinken förevigt kommer minnas, ety hans ord till mannen, efter förrättat värv var;
-Hon har verkligen fruktansvärda röstresurser...
Det är min tjej det!
I allra bästa fall är detta minnen hon kan hantera o leva med. I annat fall får de ta till det tunga artilleriet nästa gång..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar