Hua!!

Idag skulle stora vippan till L o rida Zindra. Stolt rör hon sig vant i stallet o hon börjar nu faktiskt prata med de övriga i stallet. Utveckling! Stolt Mor.

Hon är jätteduktig att hantera kusen o hon förstår handling o konsekvens. 

När hon väl var nere i paddocken o red blev även jag en erfarenhet rikare...föga angenäm! När hon efter första hindret kommer tillbaka på spåret efter volten o styr upp mot hinder nr 2 så tvärvägrar hästjäveln o E seglar i en båge över halsen o landar på sidan, precis bredvid hindret o slår sig på höften. Sån jäkla tur att hon inte landade PÅ hindret! För första gången på länge gråter hon o det betyder att det gör ont. Hon är nämligen inte tjejen som gråter så fort hon gör sig illa. Hästskrället fick vi hämta vid stallet. Trots tårar o värk sätter hon sig ändå i sadeln o gör om hindren o gör det jättebra. Den här Mamman är oerhört stolt!! Sade jag det?....