Jobb som rullar enligt plan. Några bulor på vägen, men ändå en ganska ok anspänning. Sen kommer eftermiddagen med möte o därefter lite smått pul. Inget ansträngande eller för den delen påfrestande i överkant. Därpå med barnet till optikern o sen ut till boxen o låta sig duvas o manglas. Blåmärken o viss stelhet är numera vardag o jag gillar't!
Väl hemma igen visar sig den lilla blondinen från sin tweeniesida. Batalj.
Sen börjar synfältet att krympa o ersättas av pulserande blixtar som rör sig o sätter stopp för all övrig påtänkt kvällsaktivitet. In i duschen o skölja bort saltresterna o sen raka spåret ner i bingen med en tro om att morgondagen, alltså idag, skulle vara mer angenäm... Så blev det inte.
Huvudet sitter som upphängt på ett glödande järn men ingång bakom högra örat o utgångshålet strax över vänster öga, ett lätt illamående plus att jag fryser som en hund.
Det var faktiskt längesen jag hade såhär o mådde såhär ynkligt o jag tycker att det är rysligt onödigt o framför allt trivs jag inte när någon lagt sordin över min person.
Fuck.
Jag ger det någon timma till, sen åker jag hem o tycker synd om mig. Under täcket, där jag känner att jag hör hemma.
Måste vara i form ikväll igen. Det vankas roligheter i boxen ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar