På västfronten intet nytt

Ett bedrägligt lugn har det varit i det Zingos'ka hemmet. 

Ingen träning då viss ohälsa hägrat o i går låg jag sänkt i en grisaktigt grisig huvudvärk/migrän. Som värst var den direkt efter frukost o frampå tidig eftermiddag, därpå bedövade den mig o gjorde mig trögflytande. Synen o talet kändes segt så det var likabra att hålla låg profil o inte göra något extravagant utspel. Jag anslöt till familjen vid middagstid som hos oss ägde rum vid 20-tiden...ja, det tangerade till att vara en supé faktiskt, men skit samma. 

I Knutis har det varit tyngdlyftarläger o jag har inte varit med o det ska jag säga, det har varit tungt. Jag har längtat o förbannat mig själv att jag inte anmält mig, men med facit i hand så hade jag inte kunnat vara med igår iallafall så det var väl Gud Fader som hade ett finger med i spelet o såg till att jag var med på Konradsdons läger istället tidigare i vintras. 

Men tiden hemma i helgen har fått mig att fundera över min träning. Vart vill jag komma, vad vill jag göra, har jag nåt mål, delmål, motivation, HUR ska jag ta mig dit jag vill? Det är så mycket jag vill göra! Jag vet att A o V kan hjälpa mig när jag väl kommer fram till ett beslut, men i min hjärna som är lika spretig som min hormonbalans är det inte så lätt att reda i det hela... Men en vacker dag så. 

Idag höll sig huvudvärken iallafall på ett smakfullt plan o gjorde inte alltför mycket väsen av sig så familjen packade in sig i bilen på en liten biltur för att komma ur huset ett litet tag. Första stoppet i Avesta för viss fotekipering o Thailunch, 

vidare mot Norberg o Elsa Anderssons Café, brandsyn uppemot sjön Snyten via Broarna/Västerfärnebo o sen hem. Nöjda o avluftade barn o jag fick dagsljus på mig. Skönt! Men fy satan vad det har blåst idag!! Parentes...

Nu stundar ny arbetsvecka o vad den bär i sitt sköte är också det spretigt. Ramarna sätts runt Landstinget, kommunpolitik, byråkrati, Knutis och skolan. Allt däromkring är oskrivna kapitel. 

Tally Ho!!