Har inte tålamod. Blir fort arg.
Hur i hela jäklars är det möjligt att egentligen vara glad på insidan, men att hemma ha så satans svårt att få fram den känslan?
Jag går och morrar, talar tyst och håller saker inom mig. Orkar inte diskutera och mycket jag säger kommer ut som gnäll och tråk... Jag är inte kul, men jag är inte sur heller.. En väldigt odefinierbar känsla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar