måndag 20 februari 2017

Open 2017

Jag föll för det i år igen, men det satt långt inne.
Egentligen är jag inte skitsugen, men jag gör det ändå och ser om jag ligger kvar på plats 25000-ish, eller om jag rasat. Inte för att det inte är samma antal atleter, inte för att jag inte blir yngre, inte för att jag tränat ett år till... utan ba´ f´att...
Så nu väntar fem veckor av nagelbitning, vånda och ångest över mina tillkortakommanden, otillräckliga träningstimmar och ett rätt duktigt förbannande över frånvaron av gymnastikträning. 

Lilla tösen har legat sjuk i helgen. I fredags kväll när jag hämtade henne från skoldiskot var hon rödmosig och hade så fruktangräsligt ont i huvudet så tårarna rullade nedför hennes röda små kinder. Jag trodde att det var frukten av högljutt disco och mycket stoj omkring henne som gjorde att hon var så medtagen, men med facit i hand inser jag att febern var att vänta och mycket riktigt... Hela lördagen var hon däckad. 
När tösen går och lägger sig i sängen och inte smäller på en film i soffan, då är hon sjuk. Alltså på riktigt! Vid ett tillfälle i går hade hon så ont i knoppen att den lilla satt böjd över toaletten och var på väg att låta det lilla hon ätit till frukost återigen se dagens ljus. Tackom och lovom så slapp hon det, utan hon fick pusta lite och sen bädda ner sig i soffan under filten tills färgen kom tillbaka till hennes lilla kropp och hon kände sig hugad att äta glassen hon så suktat efter. Mammas lilla gullvippa 💖 Storasyster stod paralyserad i köket och pekade bara åt sin lillasysters håll för att påvisa för mig att hon satt som en liten märla på toalettgolvet, vilket jag inte hade uppmärksammat kvickt nog.
Klockan 12 idag slog hon upp sina kastanjebruna ögon... Nej, hon är inte helt pigg ännu, det är hon inte. Friluftsdagen i morgon hänger förbannat löst..

Det snöar ute. Alltså så in i helvitti snöar! Flingor som manshänder singlar ner utanför mitt fönster. Förbannat!! Men, glädjen i att skiten inte ligger kvar så länge som det hade kunnat tendera göra i november lyfter mitt inre. Det kan ligga en halvtimme, men fanimej inte flera månader! Jag vill inte veta av något sådant här snö-fjant mera nu. 

Med det sagt, natti. 

Inga kommentarer: