Innehåller de tid av inget alls är det en stor bonus. Innehåller de också sol är det liksom maxigalaktiskt.
Denna helg var en sån.
Det var lite av varje. En god balans för att uttrycka sig korrekt.
Barnens träning o min egen träning. Topp!
Sen kom luckorna av tid däremellan.
Ett smultronställe bara en liten, liten bit från mitt eget hus o på de sju år vi bott här har jag inte ägnat platsen ett ögonblick av tankeverksamhet. Så i söndags innan Games 15.3 o det vanliga träningspasset skulle börja gick jag o lilla rådjursögat ut på strövtåg.
Det blev lunch i nya skogsgläntan o bara så mysigt! A, som för övrigt "hatar naturen" gick på högvarv bland sten, lav o älgbajs. E, något mera laid back hängde på o drog med sin Far o jag kunde sitta o rå-njuta med solen rakt föröver.
Många tankar o funderingar, insikter o uppenbarelser. Glädje o sorg över reflektioner o erfarenheter. Att ett helt liv kan gå så fort att se över. Många luckor att öppna, titta in i o verkligen bena i. Vad har hänt o hur kan jag se på saken.... Kan jag ändra nåt, bör jag ändra nåt, SKA jag ändra nåt? Kan jag göra annorlunda? Kan/vill jag föra nåt vidare? Kan jag skapa nytt? Förvalta o vårda...
Vad jag numera tryggt kan säga, är att träning ÄR livsviktigt. Både för fysiken o det psykiska... Att träna är inget jag numera måste tvinga mig till utan nu är det en ren lycka.
Att jag sen fick fel vikt på 15.3 får jag lära mig att leva med. Resultatet skulle absolut blivit bättre med en 4 kg's boll, men va fan. Om 5 år, vad spelar det för roll?
Jag lyckades ändå, trots den fadäsen, få till ett nytt PR i frontsquat.. Jag klättrade nu upp till 80 pannor o jag hoppas det inte är stopp där. Tack L för din pepp o stöd!
Imorgon, ytterligare en tisdag i livet. En ny vardag att pussla ihop.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar