Jag har somnat varje kväll i soffan o tyckt så sabla synd om mig själv. Jag hade dessutom hoppats på att komma i gång med träningen avsevärt tidigare än vad jag gjort. För att förbereda kroppen på vad som komma skulle, alltså 16.4, som den här veckan var en 13 minuters AMRAP (ett skämt o kalla den så, men anyway)
•55 marklyft 102/70
•55 wallballs 9/6
•55 kcal rodd
•55 HSPU
Eftersom jag varit rasslig o risig kände jag att det fick bli lite som det kunde. Jag går fortfarande på nezeril o får snyta mig lite i parti o minut, men att göra en WO var fullständigt otänkbart. Så jag gjorde den idag o fortfarande var känslan att jag var väldigt medveten om mina begränsningar i syreupptaget plus att sju dagar förflutit utan någon som helst fysisk aktivitet o jag blev trött att bara gå från bilen o upp till huset. Jag kände mig rätt övertygad att jag inte skulle ta mig igenom rodden, om jag ens skulle komma dit.
Nu var det faktiskt så att jag tog mig till rodden o faktiskt så kom jag igenom den också, med tre sekunder tillgodo innan timecap. Men hujeda vad luften var borta. Jag var dränerad på syre o kände att jag faktiskt kunde kosta på mig att faktiskt vara rätt jävla nöjd ändå.
Sen kom ögonmigränen. Detta gör att jag nog imorgon har en rätt saftig huvudvärk att se fram emot. Man får se... Hoppas jag har fel, det kan man ju!
Jag är så förbannat glad över att få hänga med de här människorna!!
Nu är det nog också till att förbereda sig på att få känningar av dessa marklyft. Går jag som en nedsliten schimpans imorgon vet man vad det beror på. Det är min smygstart från ohälsan som pockar på uppmärksamheten bara 😜
BTW!! Inatt vaknade jag att jag hade en spindeljäkel i örat. I ÖRAT!! Alltså på ren o skär sanning! Glädjen över att jag inte fick fullt frispel vet inga gränser. Jag kan bara tänka mig makens reaktioner om jag gått bananas kl halv fyra på natten. För att inte tala om våra minimänniskor o deras skräck över att deras Mamma totalt tappat det...
Spindel-as!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar