Vilket jäkla as!

Eftersom gårdagen avslutades med en djävulsk huvudvärk så hoppades jag att dagen idag skulle inledas på ett bättre vis... Det gjorde den inte. Jag har haft ont hela natten och vaknade med att ena ögat kändes ömt och svullet. En skitjobbig känsla i kroppen och sannerligen inget som gör att man taggar till inför en wod.
Innan jag klev ur bilen torkade jag tårarna och svalde hårt några gånger. Jag var så absolut inte i modus för att wodda under press!
Men nu är det gjort..
17.1 in the books

Workout 17.1

For time:

10 dumbbell snatches

15 burpee box jump-overs

20 dumbbell snatches

15 burpee box jump-overs

30 dumbbell snatches

15 burpee box jump-overs

40 dumbbell snatches

15 burpee box jump-overs

50 dumbbell snatches

15 burpee box jump-overs

Time cap: 20 minutes

Min tid: 17.23

Det var stunder då jag kände att jag så hårt önskade att någon skulle skjuta mig, att jorden skulle sluka mig och att jag skulle slita av hälsenan. Men med facit i hand och 17.1 som nu kan läggas till historien så är det som att föda barn. Inte helt skitmysigt under tiden, men ändå inte så jäkla farligt....ändå... Att föda barn är rätt kul när jag tänker efter....17.1 var det inte...faktiskt. Men, av erfarenhet har jag på känn att denna första wod var en lite föraning på vad som komma skall. Så om denna fick mig att känna dödslängtan, så kommer 17.5 vara något ännu mera krispig.

Nu är det fyra dagars vila, sen är det ny ångestperiod.

Trevlig återstod av söndagen.

Över och ut. Nu är tant trött.